Regler om sotning

Enligt den nya räddningslagen skall kommunens räddningsmyndighet besluta om hur sotningen skall ordnas inom kommunen, vilket innebär att räddningsmyndigheten, med beaktande av kompetenskraven, beslutar om vem eller vilka som får utföra sotning inom kommunen. Detta system möjliggör konkurrens mellan sotarna vilket på sikt kan medföra att kvaliteten på sotningstjänster förbättras och att den enskildes valfrihet ökar. Det egentliga ansvaret för att sotningen blir utförd överförs från kommunen till fastighetsägaren eller fastighetens innehavare. Gällande sotningsintervaller finns följande sagt i räddningsförordningen:


1) eldstäder och rökkanaler vilka används i näringsverksamhet sotas efter behov, dock åtminstone en gång per år,

2) rökkanaler för centralvärmepannor som eldas med lätt brännolja sotas åtminstone en gång vartannat år,

3) rökkanaler för centralvärmepannor som eldas med tung brännolja eller fast bränsle sotas åtminstone en gång per år,

4) hushållseldstäder i enskilda hushåll såsom köksspisar, kakelugnar, kaminer och dylikt som används som primär källa för uppvärmning av utrymmen och för matlagning sotas åtminstone en gång per år,

5) hushållseldstäder enligt föregående punkt som inte används som primär källa för uppvärmning av utrymmen och för matlagning sotas åtminstone en gång vart fjärde år samt,

6) eldstäder i fritidshus och bastuugnar i enskilt bruk sotas åtminstone en gång vart fjärde år.

Från dessa bestämmelser kan, om sotaren i samråd med fastighetsinnehavaren konstaterar att detta är tillräckligt, avvikelser göras så att:

a) objekt som enligt huvudregeln skall sotas en gång per år kan sotas en gång
vartannat år,

b) objekt som enligt huvudregeln skall sotas en gång vartannat år kan sotas en gång senast vart fjärde år samt,

c) objekt som enligt huvudregeln skall sotas en gång vart fjärde år inte behöver sotas utan endast kontrolleras en gång vart fjärde år.

 
Eldstäder och rökkanaler som inte används behöver inte sotas.

 

Sidan uppdaterades